This is The Juxtaposition!

så jag blir ombedd att flyga till new york. jag gör det, tänker jag och kliver på ett gigantiskt flygplan. det är härligt tomt överallt, jag är tydligen den enda passageraren. planet är helt inrett med grön utomhusmatta, du vet sån där som ska se ut som gräs eller åtminstone påminna om det, och det är alldeles tyst. tyst och tomt och jag är ifred. det hörs ingenting när mina skor trampar i golvet, och det hörs heller ingenting när jag drar min flygvärdinneväska i mörkblått över golvet för det är fan ta mig heltäckningsmatta överallt.

jag sätter mig i sköna sköna stolen och runtomkring mig tassar diskret små uppassare med tysta frågor om min bekämlighet och mina behov. de pratar inte utan kommunikationen sker med nån slags tankeöverföring. allt är så tyst och liksom slumrande. de ger mig vad de tänker att jag vill ha och behöver utan att ett ljud kommer över deras läppar.

framme i new york hamnar jag på ett storslaget hotell byggt av lyx. och gröna heltäckningsmattor. det enda jag kan förnimma överhuvudtaget är det mjuka mellanrummet mellan mig och golvet, den ljumna luften som underligt nog gör att det känns som om gränser saknas helt och hållet; mellan mig och mina kläder, mellan kläderna och luftrummet. allting liksom suddas ut och blir härligt lealöst. flyter ut och blandas upp.

och inga andra männsikor finns där, förutom de ljudlösa uppassarna som tillgodoser vad som behöver bli tillgodosett.

jag tar en taxi till en restaurang, minns inte om jag skulle träffa någon där, och upptäcker gröna heltäckningsmattor både inne i bilen och på gatan som bilen kör på. samma känsla av ljudlöshet och gränslöshet som tidigare och av ordlös kommunikation.

bilen stannar och jag kliver ut, trampar på heltäckningsmattan utanför restaurangen och får syn på gigantisk neonskylt ovanför mitt huvud, högt högt upp är den och texten är liksom omsluten av en pil som blinkar kraftfullt (det enda kraftfulla) rakt ner på mig. och texten i neonskylten pekar rakt på mig med orden THIS IS THE JUXTAPOSITION! YOU ARE HERE!

jag vet inte vad det betyder. vad betyder juxtaposition?

äta pizza utan vatten

dålig sak: nåt vattenledningsrör har pajat i krokarna vilket resulterat i att vi i huset inte kan laga mat. man kan inte äta någonting utan vatten! jo, mackor och färdigblandad juice, men det räcker inte för nioåriga och trettioåriga magar. skulle kunna steka upp köttbullar och äta med okokt potatis eller friterat ris. eller själva pulvret som man gör pulvermos av. undrar hur det smakar om man blandar det med fil?

eller så kan man köpa tio barnmatsburkar på ica och värma i mikron. men det är både dyrt och äckligt. helt enkelt får man äta stekt något med stekt något till. blodpudding och bacon?

det allra bästa med att vatten saknas är att det inte går att spola på toaletten. kan man gå någon annanstans och göra sina grejer? hur länge har biblioteket öppet?

i somras hände samma sak, hela kvarteret blev utan vatten, men då var folk lediga, det var mitt på dagen och alla i mitt hus och långfikade på café zenit och käkade glass till middag. nu är inte samma sak.

det är snart kväll. vi är hungriga. vi äter pizza framör tv:n idag och tänder kanske några ljus. några andra tips?

tyst dag

hela dagen har det varit tyst i mig på ett skönt sätt. inget prat och inga tankar alls. då kan jag passa på att lyssna på mitt nya favoritblandband. det låter så här:
blandband

bra är ditt nya dåliga

sa p när jag bakfyllepratade med henne nu ikväll: allt det som förut var dåligt i ditt liv är nu bra. det måste betyda att bra är det nya dåliga.

hela livet är en tävling tänker jag om nästan allt egentligen. det är ett mönster i huvet på mig som livet passas in i och liksom mäts i. länge länge nu har jag försökt lära om, tänka om och på andra sätt istället. det går bra ibland och dåligt ibland. men att det går. det är något bra. tävlingstänkandet handlar om att hela tiden göra jämförelser; bättre eller sämre, större eller mindre, längre eller kortare djupare eller grundare lösare eller fastare. när jag försöker tänka på annat sätt tänker jag att ingenting kan jämföras alls utan är bra eller dåligt i sig självt.

men igårkvällen kändes liksom som mitt nyår eller någon slags manifestation av ett nytt liv, eller en fest enbart för den sakens skull. och då var det som om mitt liv förr och mitt liv nu tävlade jag såg det mitt framför ögonen på mig. ungefär som man plötsligt kan känna att delar av ens liv passerar revu så såg jag som framför mig en radda ändlösa nöjesguidenfester jag tidigare varit på, och jag såg hur jag hade mått och vad jag hade varit fokuserad på och vad jag hade haft på mig och vilka jag pratat med eller försökt eller velat prata med. danser jag dansat och band jag tittat på. och jag kunde se de där kvällarna liksom uppställda bredvid igårkvällen och allt var bättre med igårkvällen.

jag kände mig snygg och säker och vansinnigt full och rolig så in i helvete måste jag ha varit för jag skrattade så mycket. det var som att stänga dörren som länge stått på glänt mellan mig, nu, och mig, då. och det var så jävla skönt.

bakfyllan idag var värd. trots att jag fick huvudvärk av min egen röst när jag pratade.

och eftermiddagen bjöd på middag med gammal vän från förr som dyker in i mitt liv igen och som jag är så otroligt glad över. och barnen kom hem och vi spelade twister och deckarspelet och tryckte i oss chips till kvällsmat och sen somnade de små liven i nybyggd loftsäng och jag pratade med p länge länge i telefonen och har mailat och lyssnat på indieradio och längtar lite efter j men det är en skön längtan, ni vet en sån där som man blir varm i kroppen och glad av.

och jag har, efter flera genomlyssningar, nu förstått att det verkligen är bed of roses som karaokevännerna spelade in på mitt mobilsvar någon gång i natt. snart snart snart ska jag själv ställa mig på den scenen. och då jävlar.

Nöjesguiden 2006 is about to happen och livet är fint

vädret vägrar mig högklackat ikväll. liksom det gör varenda förbannade år. och lika lite som alla andra år har jag lust att köa i en timma i snöstormskombinerade sandaletter. i år blir festen rolig ändå eftersom jag för en gångs skull inte är olycklig när jag går dit. och jeansen är nya och hyfsat ingådda för bästa rumpeffekt. rumpeffekten är viktig och jag vägrar skopåse.

det där minglandet kan kännas skönt eller obehagligt. ibland kan det kännas som om jag behöver nån att hålla i handen på såna tillställningar men jag kanske inte behöver det? jag kanske behöver att inte göra just det? det sköna är alltid att känna sig så där fri och liksom lite svävande och att kunna iaktta och ibland delta. men det kräver säkerhet inuti mig själv eller säkerhet runtomkring. helst både och. och det är inte alltid så.

och det blir dans! jag gillar dans och fylla och låtar som låter som Mon Amour som spelas på radion just nu när jag upptäcker att klockan är alldeles för mycket herregud, jag ska gå om en halvtimme och är inte ens klädd och håret är rufsigt som fan och vad var det nu jag skulle ha på mig igen?

och fastän vädret är emot mig denna kväll är liksom resten av livet helt för; jeansen, musiken, kärleken, jobbet, vännerna och familjen. det är som att alltihop har gått samman i en stor konspiration och bestämt sig för att detta året ska bli mitt. och jag tänker inte protestera, det får liksom vara nog nu, och det får vara nog av antal gånger som jag säger ”nog nu!”. när allt jag egentligen vill säga är JA JA!

Ett vardagsrum av bajs

det var inte bajs i vardagsrummet men det var så det luktade. banne mig om inte jag kröp omkring på alla fyra och sniffade runt den barrande granen för att ta reda på var katthelvetet hade lagt en korv men hittade inget bajs någonstans gjorde jag. jag vädrade städade skurade kattlådan och toaletten men ta mig fan. inget bajs. granen var gammal och kanske rutten kanske var det den? som luktade bajs alltså. men det gjorde den inte. bajset liksom åt sig in i mitt medvetande på ett ytterligt obehagligt sätt; var /vart jag än vände mig i lägenheten luktade det en aning, och om det inte luktade just där jag var (sovrummet) så nog fanns det där och åt mig. bajset blev handikappande - jag ville inte alls röra mig inomhus av rädsla för att bajslukten skulle sätta sig i mina kläder, vi kunde inte äta middag framför tv:n som jag älskar så eftersom det var i just vardagsrummet lukten var som värst. jag kände sorg i mitt hjärta över denna unkna tillvaro. begränsande var just var det var. söndagsmorgonen (eller egentligen eftermiddagen) ägnade jag åt att istället känna sorg i köket. det var tungt att andas och framtiden kändes extra rörig och liksom tung. jag ville ta itu med saker, men sakerna var alltför tunga kände jag det som om det var. det kändes verkligen som bajs i framtiden. bajs som luktar så illa. stackars mig kände jag. stackars stackars mig.

jag grät en skvätt i mitt kök som just då inte luktade som bajs och försökte förklara för lyssnande människan som satt mitt emot mig där jag hopkrupen på en köksstol rökte under fläkten att framtiden var rörig och vad ska jag göra vad tycker du? är det sant som jag säger eller lurar jag mig själv håller på med självbedrägeri för att slippa vara en förlorare och kanske förlora något ändå, du vet som jag tänkt att jag inte mer ska göra. om jag ställer upp i tävlingen och förlorar då FÖRLORAR jag ju och är en FÖRLORARE. bäst att inte. stackars mig tänkte jag självömkande stackars mig som är en sån fegis vi går härifrån.

vi gick iväg från bajsfegisstället (min lägenhet) och grejade ett tag på annat håll med idén om att senare komma tillbaka och det gjorde vi. kanske har granen ruttnat det kan vara det som luktar så, men det kan vi inte ta reda på förrän vi ätit middag för inte fan kan man äta middag med bajslukt i näsan. granen efter middagen således. åt under tystnad. sedan bajsgrandags och granen barrade så förfärligt - jag vet! det kan vara julgransslingan som bränt, det kan lukta illa! lurade jag mig själv, för äckliga lukten var kvar även efter grannedmonteringen. allt hopp ute. jag får bo i bajs.

men jag nosade ändå vidare närmare bokhyllan där lukten var som fränast och ta mig tusan om det inte stod en rutten krukväxt på stereon! precis i mitt område för kärlek och ekonomi (hade en feng shui-hang up för ett tag sen)! rutten blomma luktar bajs, det är sant, och rutten bortkastad blomma luktar helt enkelt bajs någon annan stans. Krukväxt slängdes, julgrejer och gran bortforslades, och plötsligt.

plötsligt var framtiden inte mörkt rörig och höljd i bajs längre utan ljus och klar och jag blev genast glad. sen spelade vi dataspel tills vi gick och la oss och glädjen i hemmet var stor och fnittrig.

Kroppen/kroppen

det väntar något bättre i min kropp runt nästa hörn, bara jag kan backa bandet lite lite. nånting blev tappat men påmint om och väntar på att bli upplockat igen. jag sitter med benen alldeles för korsade märker jag och alldeles för sent. samtidigt är kroppen så skön så skön och jag vill hela tiden tillbaka till det där när kroppen flyter ut det är bra. händerna blir alltför kalla av stillasittande till skillnad från varma som de var förut av rörelse och jag menar rörelse som i att dom rör sig av sig själva.

det är som att jag måste öka tempot, nej som att minska, nej nu vet vad jag: det är intensiteten och fokus som måste öka och mer riktas istället för att liksom fladdra förbi som det gör nu. jag fladdrar med mig.

jag behöver gå med bestämda steg som är tunga och som känner när dom går ganska långsamt vill dom gå och armarna vill svänga så där som dom gör ibland. inte titta alltför mycket uppåt utan snarare framåt. andas tungt.

det är någonting med min kropp nu som stelnar till i rörelserna jag dansar gärna men i lördags dansade jag så stelt tänkte jag i efterhand. och jag vet hur det känns när kroppen inte är såhär utan i ett annat tillstånd där huden blir varm och mjuk och köttet liksom skvalpar innanför det är skönt. kroppen vet vad den vill med mig nästan hela tiden men är inte alltid bra på att säga ifrån. det behövs någon slags rörelse någon sammanhållen rörelse där alla små muskelsammandragningar egentligen är en enda. så är det på det nya året nu.

så jag måste backa bandet lite grann och vänta på kroppen samla ihop och hålla ihop koncentratet av det där som är det sköna med min kropp.