tisdag, oktober 31, 2006

1996 och framåt

för tio och ett halvt år sen började jag skriva en uppsats och jag skrev aldrig klart den. nu har jag gjort det. nu, alltså för en halvtimma sedan. jag har haft allt emot mig men jag har skrivit klart den ändå. nu kommer ingenting bli som förr. jag kommer aldrig mer behöva skriva den här uppsatsen för jag är så färdig nu.

det är mitt i natten och jag mailar mina finaste människor, men dom svarar inte för jag tror dom sover. dom kanske tror att jag med sover? det gör jag inte, jag vill ju fira ju!

när jag skrev den här fast en helt annan uppsats för tio och ett halvt år sen, och när jag var klar med den (för den blev liksom klar; "flickorna i frida" heter den så finurligt, men av disciplinära skäl har jag varit tvungen att göra om alltihop från början), så födde jag barn. bara sådär, några dagar efteråt. det tänker jag på nu när jag är klar med uppsatsen jag skrivit två gånger, att förra gången låg hon i min mage. det var så längesen, så längesen att hon alldeles sjäkv kan åka från sin pappa i guldheden hit till mig imorgon bitti.

7 Comments:

Blogger Jakob said...

min vän! hurra, denna gången på stort allvar. människorna sov inatt, åtminstone vissa, de visste ju inte. nu skall vi fira på nåt jäkla vis.

31 oktober, 2006 16:50  
Blogger Penny said...

här firas med köpepizza framför simpsons! det har jag längtat efter.

31 oktober, 2006 17:50  
Anonymous Anonym said...

Det finns sannerligen mycket att fira: att händelser är som tankar, att tankar är som tankar och händelser är som händer. Men - vi sover bara, iallafall jag, bara sover och sover som om ingenting fanns att fira. Jag måste väckas!

31 oktober, 2006 20:53  
Blogger mattiasg said...

grattis!
bra jobbat.

känns det underligt nu när det du haft med dig så länge som ett 'jag skall ta tag i en dag' int elängre finns?
ibland kan ju de underligaste saker som man har längtat bort ifrån så länge visa sig vara något man sedan saknar lite.

o åka själv på spårvagnen...mitt hjärta skär sig, jag är så rädd för den dagen. den dröjer ett tag, och jag vill ju att hon skall växa o bygga kompassen men samtidigt är jag rädd. för att hon skall bli stor. fast jag älskar att se henne växa. svårt att få ihop det där.

01 november, 2006 23:58  
Blogger Penny said...

men det är roligt! det är så jävla roligt! jag ska berätta. en annan dag ska jag berätta.

02 november, 2006 01:37  
Blogger mattiasg said...

skönt å höra. igår va jag ledsen. idag känns det bättre. snart kommer hon hit igen.

02 november, 2006 18:13  
Blogger Penny said...

en gång sa min bra vän att när man är lessen ska man stoppa goda godisar i påsen. bra grejer istället för bajs.

jag har ett nytt: man måste tyda tecken; låta tankar se ut som handlingar och tvärtom. och just nu ser jag bra bra tecken nästan överallt.

03 november, 2006 00:34  

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se