jag trodde att jag saknade riktning, men det var fel.
posted by Penny at 23:41
allt är sant; musik och kärlek hör ihop innanför och utanför och i alla mellanrum allt blandas, jag gillar blandningar blandband och kroppsvätskor så allt hör ihop och inget är avskilt från något annat
13 Comments:
och: för den som tror att min musiksmak är helt hideous - låtlistan ovan är inte min. Jag upprepar: LÅTLISTAN OVAN ÄR INTE MIN!
visst.
läskigt detta med tranparensen. helt plötsligt vågar man inte dra på för mycket green day, eller tomas ledin för det pajar bilden av en själv.
okej, men nu är den ju min igen, det är när mitt barn är här och envisas med att lyssna på paris hilton och basshunter som jag - inte skäms, men - visar upp en antydan till en identitet som inte är min. (eller är den? ÄR DEN?)
annars tycker jag faktiskt inte att det är läskigt med transparensen, tvärtom blir det för mycket av det ibland, på mitt alldeles eget bevåg, och andra säger att jag kanske borde tänka efter på vad jag skriver.
självutlämnande kan bli en drog, och ett självupptaget och självdestruktivt sätt att synas på sin egen bekostnad.
nej, du är på rätt väg, du och juliana!
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Chainreaction is complete! Random 20 i top auf Saga-Mariah är gjort.
Självupptagenhet är ett självuppfyllande syfte.
Det som andra säger är endast något de säger och varåt du riktar ditt vackra öra är ditt beslut att allena ta! Rikta det mot Jarvis Cockers senaste till exempel, men det är bara något jag skriver, blunda!
jag undrar över en sak, jag ser det ibland 'comment deleted'...vad har hänt då? har ngn skrivit dumma saker eller var det reklam eller?
hej mattias. nej, ingen har skrivit dumma saker, men ibland blir folk (ibland jag själv) allt för personliga. då plockar jag bort det, jag har ju mitt namn på den här bloggen. om det hade varit en anonym blogg hade jag inte plockat bort det.
En parantes kring tankefiguren "sakna riktning". Kan man vara utan riktning och vara glatt ovetandes om att man borde sakna den? Varför ska man sakna en riktning om man inte har en? Vad är riktning?
men vi ställer oss inte längre frågan, för vi orkar helt enkelt inte. vi har fastnat i Subjekt Objekt Predikat och undrar vad VAD är och vad ÄR är och vad MENAR vi? ingen vet. det är som vetenskapsteori för nybörjare, alltså att man vill börja om eller börja vida-re [som läng-re] och den som är ny-börjare är jag själv.
och när JAG GÅR HEM kan jag inte låta bli att undra vad JAG är och GÅR och HEM. och hur i hela friden jag kopplar ihop allt det där.
så svaret på frågan om vad riktning är - även om jag gissar att den var någorlunda retorisk - kan jag bara säga att riktningen, det är den som är DITÅT, där som man aldrig har varit.
Det gör jag med, tar bort kommentarer som är för personliga alltså. Fast det var länge sen det hände sist, men det händer.
Riktning, jag tror allt har riktning även när man inte tror det.
jag med tror att allt har riktning. "stilla" liksom inte finns. tänk bara på allt i kroppen som rör sig hela tiden! allt blod i kroppen som bara svischar runt! oavbrutet!
tur att man inte är genomskinlig.
Om man tänker att det finns ett "vara" och ett "göra" kan man fråga sig varför man känner starkt för att "göra". Det kan bero på att "vara" inte är bra. Varför då? Riktning. Det finns inget värde i riktning... så vida man inte vill bort från där man är. Då är all riktning bra... med lite styrfart. Jag tycker alltså tvärtom. Det finns ett värde i varandet. Att vara så in i helvete. Då kommer en riktning. Kanske.
Skicka en kommentar
<< Home