Ett vardagsrum av bajs

det var inte bajs i vardagsrummet men det var så det luktade. banne mig om inte jag kröp omkring på alla fyra och sniffade runt den barrande granen för att ta reda på var katthelvetet hade lagt en korv men hittade inget bajs någonstans gjorde jag. jag vädrade städade skurade kattlådan och toaletten men ta mig fan. inget bajs. granen var gammal och kanske rutten kanske var det den? som luktade bajs alltså. men det gjorde den inte. bajset liksom åt sig in i mitt medvetande på ett ytterligt obehagligt sätt; var /vart jag än vände mig i lägenheten luktade det en aning, och om det inte luktade just där jag var (sovrummet) så nog fanns det där och åt mig. bajset blev handikappande - jag ville inte alls röra mig inomhus av rädsla för att bajslukten skulle sätta sig i mina kläder, vi kunde inte äta middag framför tv:n som jag älskar så eftersom det var i just vardagsrummet lukten var som värst. jag kände sorg i mitt hjärta över denna unkna tillvaro. begränsande var just var det var. söndagsmorgonen (eller egentligen eftermiddagen) ägnade jag åt att istället känna sorg i köket. det var tungt att andas och framtiden kändes extra rörig och liksom tung. jag ville ta itu med saker, men sakerna var alltför tunga kände jag det som om det var. det kändes verkligen som bajs i framtiden. bajs som luktar så illa. stackars mig kände jag. stackars stackars mig.

jag grät en skvätt i mitt kök som just då inte luktade som bajs och försökte förklara för lyssnande människan som satt mitt emot mig där jag hopkrupen på en köksstol rökte under fläkten att framtiden var rörig och vad ska jag göra vad tycker du? är det sant som jag säger eller lurar jag mig själv håller på med självbedrägeri för att slippa vara en förlorare och kanske förlora något ändå, du vet som jag tänkt att jag inte mer ska göra. om jag ställer upp i tävlingen och förlorar då FÖRLORAR jag ju och är en FÖRLORARE. bäst att inte. stackars mig tänkte jag självömkande stackars mig som är en sån fegis vi går härifrån.

vi gick iväg från bajsfegisstället (min lägenhet) och grejade ett tag på annat håll med idén om att senare komma tillbaka och det gjorde vi. kanske har granen ruttnat det kan vara det som luktar så, men det kan vi inte ta reda på förrän vi ätit middag för inte fan kan man äta middag med bajslukt i näsan. granen efter middagen således. åt under tystnad. sedan bajsgrandags och granen barrade så förfärligt - jag vet! det kan vara julgransslingan som bränt, det kan lukta illa! lurade jag mig själv, för äckliga lukten var kvar även efter grannedmonteringen. allt hopp ute. jag får bo i bajs.

men jag nosade ändå vidare närmare bokhyllan där lukten var som fränast och ta mig tusan om det inte stod en rutten krukväxt på stereon! precis i mitt område för kärlek och ekonomi (hade en feng shui-hang up för ett tag sen)! rutten blomma luktar bajs, det är sant, och rutten bortkastad blomma luktar helt enkelt bajs någon annan stans. Krukväxt slängdes, julgrejer och gran bortforslades, och plötsligt.

plötsligt var framtiden inte mörkt rörig och höljd i bajs längre utan ljus och klar och jag blev genast glad. sen spelade vi dataspel tills vi gick och la oss och glädjen i hemmet var stor och fnittrig.