Vinnare och förlorare

vi konstaterar alltså att det finns vinnare och förlorare och vinnare är såna kvinnor som georgia. hon blir liksom inte nedslagen av förluster det stärker henne och gör henne på något sätt till en mer värdig vinnare när hon väl vinner och det gör hon, förr eller senare. hon lägger sig minsann inte ner och gråter på köksgolvet och dricker sprit, o nej, hon sväljer klumpen i halsen höjer huvudet tar ett djupt andetag och fortsätter ihärdigare än nånsin fast inte sådär desperat utan lugnt och oerhört fokuserat. hon blicken som fästad vid hosisonten det vill säga den horisont hon vill åt och förvillar sig inte in på sidospår (sidosår?) eller tappar bort sig i irrelevanta detaljer nej då. därför är hon en vinnare.

ibland avskyr jag det med en sådan lättnad men när jag avundas det är det fan ingen lättnad det är en börda så tung så jag får kämpa med att bära mig själv. då vill jag ha skygglappar så jag slipper bli sådär vansinnigt intresserad och liksom inne i detaljerna alla tusen miljoner detaljer som irrar förbi och påkallar min uppmärksamhet och gud vad jag vill uppmärksamma dom.

andra gånger bli jag som uppslukad av den där horisonten och lägger inte alls märke till alla intressantheter som säkert skulle berika mitt liv och som jag kanske missar tänk om jag missar något? man måste alltid ha en utväg en bakdörr att smita ut genom för annars står man där med skägget i brevlådan och kan inte skylla på någon annan än sig själv och det vill man ju inte. bakdörrarna är som en guldkantad tillvaro full av omissade chanser spännande äventyr och konstiga människor man aldrig skulle lärt känna om man inte stuckit iväg, iväg ut till bakdörrslandet.

men själv fattas man på något sätt för man är aldrig där. och just därför beundrar jag georgia hon är liksom där hela tiden hon vet vad hon vill göra och så gör hon oavsett.