7 pm eternal

fastän klockan inte ens är nio har det hänt två helt olika saker som har försatt mig i två helt olika känslostämmningar och sånt är ju alltid jobbigt. det är liksom som att kroppen ställer in sig (mig) på en frekvens och sen har svårt att ställa om och resultatet blir som när man får in rysk radio i förstärkaren - man blir helt förvirrad och undrar vad man ska ta sig till.

det första som hände var att min dotter som var så väldigt trött imorse när jag väckte henne med helt uppgiven stämma och något lesset i rösten frågade om jag ville höra en rolig historia. det ville jag ju såklart. den var såhär: det var en gång en tjej som hette Ann som samlade på väskor. hon hade alltid en väska med sig överallt. en gång hade hon inte det. då frågade hennes kompis "var har du väskan, Väsk-Ann?". ordvitsar före frukost är inte min grej. men jag blev lite glad.

det andra som hände var att eftersom jag var väldigt trött och lite disträ imorse åkte fast på spårvagnen. det har hänt förut att jag är i min egen bubbla av något och liksom inte tar in vad som händer utanför och därför enbart kommer ihåg att ta fram en tjuga ur plånboken men sen glömmer bort att betala utan sitter/står där fåningt med en sedel i handen som om jag liksom har fastnat eller som om någon har satt mig på paus. detta hände iallafall imorse, och när någon sa "biljetten tack" förstod jag inte vad han menade. Men sen gjorde jag ju det och sa att jag glömt betala. "du ska inte tro att du kommer undan för det!" sa han argt, men det hade jag inte trott heller, jag ville bara tala om att jag inte hade nån biljett. jag blev inte särskilt sur.

han var ju ändå rätt gullig på något sätt, nästan lite rörande i all sin barskhet.

poängen är att jag inte orkar med såna här intensiva känslostormar så tidigt på morgonen (dvs att gå från att vara lite glad till inte särskilt sur).