Oh Juliana!

äntligen har jag hittat rätt och på nytt återupptäckt saker jag gillar: Juliana är tillbaka i mitt liv och egentligen är det som om hon aldrig var riktigt borta och det finns minnen i min kropp som som spritter igen och som får mig att längta efter något jag hade glömt bort att jag längtade efter eller behövde. jag behöver juliana.

du kommer inte förstå vad jag menar, men det gör inget jag känner ingen ensamhet längre. musiken vi lyssnade på finns kvar och juliana fortsätter spela det är som locktoner som om hon vill locka med mig nånstans jag inte varit förut men ändå vet att jag vill vara och liksom omsluten vet jag att jag är där. juliana hatfield är det vackraste namn jag vet, jag kan inte förklara något annat nu. jag blir varm i hela kroppen av detta och sätter låtarna på repeat inne i huvudet på mig själv. när jag klätt av mig och krupit ner under täcket och blundar kommer hon sätta sig på min sängkant och sjunga mig till sömns.