morfarn, musiken och London
vad kom först? försöker reda i den där frustrationen nerven jag hela tiden återkommer till den där frustrationen som innehåller på gränsen till något annat något utanför sig självt men samtidigt oförmågan att. jag vet inte vilken oförmågan är men jag vet att den inte riktigt når ut. oförlöst är den.
allt hör ihop. musik och kärlek är samma.
satt häromkvällen och arbetade till musik från för länge sedan och arbetet bestod i att försöka rita en slags karta över hur saker och ting hänger ihop för det är ju så jag föreställer mig världen. och det är ju det jag gör hela tiden jag ritar kartor. och när vi lyssnat klart på både flaming lips och liz phair och pj kändes lite för deppig satte jag på pulp och hade helt glömt bort något viktigt. jag får inte riktigt ihop det för det hänger ihop på så många sätt. men det har med något från för länge sen att göra med morfar och london -93 och nostalgilådan som står under bokhyllan i mitt vardagsrum och ska rensas ut. och kassettbandlådan som står bredvid och väntar på att bli rensad men jag är inte riktigt redo än att ta bort saker och då är jag kanske inte riktigt färdig att lägga till saker heller.
jag åkte till london samma sommar som morfar dog och jag var kanske arton år och alldeles ensam och arg på morfar för att hans död liksom kolliderade med mina semesterplaner för nu kunde jag ju inte vara riktigt glad på min fina semester. jävla gubbe tänkte jag, gud vad själviskt att dö på det där viset. men nu hade han ju gjort det i alla fall. och jag älskade min morfar så. men sen var jag ensam i london på det där bra sättet som jag hade tänkt mig i alla fall men mina nerver satt som på utsidan hela tiden. och när nerverna var där ute måste man som göra av dom nånstans och jag åkte tunnelbana jättelänge till en rätt sunkig krog som nästan bara spelade ace of base och kändes sådär inbodd. där spelade band som liksom triggade igång den där nerven hos mig och jag visste inte alls vilka det var.
men det var pulp i alla fall och jag kom ihåg det igen precis när jag lyssnade på mitt kassettband häromkvällen när jag satt och arbetade.
kvällen som kom efter häromkvällen öppnade jag den där nostalgilådan som jag inte tittat i på så länge. och jag hittade fina affischer och min första lönespec från nån spelning och gamla fotografier på mig själv från just den där sommaren 1993. min kompis karin och jag hade färgat håret likadant och jag minns att jag ville se ut som wendy james. och i den där lådan hittade jag också ett kassetband som jag fick skickat till mig efter att jag kommit hem från london och den innehöll såklart pulp. och jag förstår varifrån den där frustrationen som jag kan höra ibland hämtar upp mig på något sätt.
och nu vet jag att det finns saker i den där lådan jag är beredd att göra mig av med. för jag minns så väl med min kropp precis som en rytm kan sätta sig i kroppen kan föreställningen av ett minne göra det. allt hänger ihop och inget går att skilja från det andra.
This wasn't supposed to happen
I was happy by myself
allt hör ihop. musik och kärlek är samma.
satt häromkvällen och arbetade till musik från för länge sedan och arbetet bestod i att försöka rita en slags karta över hur saker och ting hänger ihop för det är ju så jag föreställer mig världen. och det är ju det jag gör hela tiden jag ritar kartor. och när vi lyssnat klart på både flaming lips och liz phair och pj kändes lite för deppig satte jag på pulp och hade helt glömt bort något viktigt. jag får inte riktigt ihop det för det hänger ihop på så många sätt. men det har med något från för länge sen att göra med morfar och london -93 och nostalgilådan som står under bokhyllan i mitt vardagsrum och ska rensas ut. och kassettbandlådan som står bredvid och väntar på att bli rensad men jag är inte riktigt redo än att ta bort saker och då är jag kanske inte riktigt färdig att lägga till saker heller.
jag åkte till london samma sommar som morfar dog och jag var kanske arton år och alldeles ensam och arg på morfar för att hans död liksom kolliderade med mina semesterplaner för nu kunde jag ju inte vara riktigt glad på min fina semester. jävla gubbe tänkte jag, gud vad själviskt att dö på det där viset. men nu hade han ju gjort det i alla fall. och jag älskade min morfar så. men sen var jag ensam i london på det där bra sättet som jag hade tänkt mig i alla fall men mina nerver satt som på utsidan hela tiden. och när nerverna var där ute måste man som göra av dom nånstans och jag åkte tunnelbana jättelänge till en rätt sunkig krog som nästan bara spelade ace of base och kändes sådär inbodd. där spelade band som liksom triggade igång den där nerven hos mig och jag visste inte alls vilka det var.
men det var pulp i alla fall och jag kom ihåg det igen precis när jag lyssnade på mitt kassettband häromkvällen när jag satt och arbetade.
kvällen som kom efter häromkvällen öppnade jag den där nostalgilådan som jag inte tittat i på så länge. och jag hittade fina affischer och min första lönespec från nån spelning och gamla fotografier på mig själv från just den där sommaren 1993. min kompis karin och jag hade färgat håret likadant och jag minns att jag ville se ut som wendy james. och i den där lådan hittade jag också ett kassetband som jag fick skickat till mig efter att jag kommit hem från london och den innehöll såklart pulp. och jag förstår varifrån den där frustrationen som jag kan höra ibland hämtar upp mig på något sätt.
och nu vet jag att det finns saker i den där lådan jag är beredd att göra mig av med. för jag minns så väl med min kropp precis som en rytm kan sätta sig i kroppen kan föreställningen av ett minne göra det. allt hänger ihop och inget går att skilja från det andra.
This wasn't supposed to happen
I was happy by myself
posted by Penny at 23:44
5 Comments:
det här är ju det braa! mer av detta! alla är väl feminister, det är väl inget konstigt, bara idioter som borde dö är inte det. fast det kommer ju alla att göra förstås, liksom förr eller senare. åsikter suger ju och det är bara synd att de skall behöva vara så viktiga. som de är. ditt liv är så bra, det är det någon borde säga nåt om. varför är det så svårt? en vacker dag skall jag räkna ut det. och jag återkommer om ditt fina inlägg.
jag vet! det är inte åsikterna det hänger på ju. nu lägga sig efter att tröstlöst väntat på fler/mer brorenhistorier (kolla din statcounter ska du få se) men fan inget händer.
det dröjer lite med brorenhistorien, man kan inte sitta och vänta ikväll, den publicerades liksom för att jag skulle kunna gå vidare och skriva annat också. betyder dock inte att den är slut. förstås. trösten kommer.
allt hänger ihop och inget går att skilja från det andra.
Jag gillar verkligen din slutsats.
RS
kulturbloggen.com
RS på kulturbloggen vågar inte riktigt presentera sig men smart har hon blivit!
Skicka en kommentar
<< Home