bra är ditt nya dåliga
sa p när jag bakfyllepratade med henne nu ikväll: allt det som förut var dåligt i ditt liv är nu bra. det måste betyda att bra är det nya dåliga.
hela livet är en tävling tänker jag om nästan allt egentligen. det är ett mönster i huvet på mig som livet passas in i och liksom mäts i. länge länge nu har jag försökt lära om, tänka om och på andra sätt istället. det går bra ibland och dåligt ibland. men att det går. det är något bra. tävlingstänkandet handlar om att hela tiden göra jämförelser; bättre eller sämre, större eller mindre, längre eller kortare djupare eller grundare lösare eller fastare. när jag försöker tänka på annat sätt tänker jag att ingenting kan jämföras alls utan är bra eller dåligt i sig självt.
men igårkvällen kändes liksom som mitt nyår eller någon slags manifestation av ett nytt liv, eller en fest enbart för den sakens skull. och då var det som om mitt liv förr och mitt liv nu tävlade jag såg det mitt framför ögonen på mig. ungefär som man plötsligt kan känna att delar av ens liv passerar revu så såg jag som framför mig en radda ändlösa nöjesguidenfester jag tidigare varit på, och jag såg hur jag hade mått och vad jag hade varit fokuserad på och vad jag hade haft på mig och vilka jag pratat med eller försökt eller velat prata med. danser jag dansat och band jag tittat på. och jag kunde se de där kvällarna liksom uppställda bredvid igårkvällen och allt var bättre med igårkvällen.
jag kände mig snygg och säker och vansinnigt full och rolig så in i helvete måste jag ha varit för jag skrattade så mycket. det var som att stänga dörren som länge stått på glänt mellan mig, nu, och mig, då. och det var så jävla skönt.
bakfyllan idag var värd. trots att jag fick huvudvärk av min egen röst när jag pratade.
och eftermiddagen bjöd på middag med gammal vän från förr som dyker in i mitt liv igen och som jag är så otroligt glad över. och barnen kom hem och vi spelade twister och deckarspelet och tryckte i oss chips till kvällsmat och sen somnade de små liven i nybyggd loftsäng och jag pratade med p länge länge i telefonen och har mailat och lyssnat på indieradio och längtar lite efter j men det är en skön längtan, ni vet en sån där som man blir varm i kroppen och glad av.
och jag har, efter flera genomlyssningar, nu förstått att det verkligen är bed of roses som karaokevännerna spelade in på mitt mobilsvar någon gång i natt. snart snart snart ska jag själv ställa mig på den scenen. och då jävlar.
hela livet är en tävling tänker jag om nästan allt egentligen. det är ett mönster i huvet på mig som livet passas in i och liksom mäts i. länge länge nu har jag försökt lära om, tänka om och på andra sätt istället. det går bra ibland och dåligt ibland. men att det går. det är något bra. tävlingstänkandet handlar om att hela tiden göra jämförelser; bättre eller sämre, större eller mindre, längre eller kortare djupare eller grundare lösare eller fastare. när jag försöker tänka på annat sätt tänker jag att ingenting kan jämföras alls utan är bra eller dåligt i sig självt.
men igårkvällen kändes liksom som mitt nyår eller någon slags manifestation av ett nytt liv, eller en fest enbart för den sakens skull. och då var det som om mitt liv förr och mitt liv nu tävlade jag såg det mitt framför ögonen på mig. ungefär som man plötsligt kan känna att delar av ens liv passerar revu så såg jag som framför mig en radda ändlösa nöjesguidenfester jag tidigare varit på, och jag såg hur jag hade mått och vad jag hade varit fokuserad på och vad jag hade haft på mig och vilka jag pratat med eller försökt eller velat prata med. danser jag dansat och band jag tittat på. och jag kunde se de där kvällarna liksom uppställda bredvid igårkvällen och allt var bättre med igårkvällen.
jag kände mig snygg och säker och vansinnigt full och rolig så in i helvete måste jag ha varit för jag skrattade så mycket. det var som att stänga dörren som länge stått på glänt mellan mig, nu, och mig, då. och det var så jävla skönt.
bakfyllan idag var värd. trots att jag fick huvudvärk av min egen röst när jag pratade.
och eftermiddagen bjöd på middag med gammal vän från förr som dyker in i mitt liv igen och som jag är så otroligt glad över. och barnen kom hem och vi spelade twister och deckarspelet och tryckte i oss chips till kvällsmat och sen somnade de små liven i nybyggd loftsäng och jag pratade med p länge länge i telefonen och har mailat och lyssnat på indieradio och längtar lite efter j men det är en skön längtan, ni vet en sån där som man blir varm i kroppen och glad av.
och jag har, efter flera genomlyssningar, nu förstått att det verkligen är bed of roses som karaokevännerna spelade in på mitt mobilsvar någon gång i natt. snart snart snart ska jag själv ställa mig på den scenen. och då jävlar.
posted by Penny at 01:16
4 Comments:
om bra är det nya dåliga... betyder det på nåt sätt att dåligt är det nya bra? för då har ju ingenting förändrats!
jag har ibland tänkt på hur det skulle vara om man kunde byta kropp med någon annan. betänkt att minnena sitter fast i kroppen och känslor och rektioner gör det och alla ens mönster och ens idéer och begär gör det också, så skulle det väl liksom inte märkas något? ens för en själv? eller den man bytte kropp med? vad skulle det egentligen vara som byttes? kanske gör man det hela tiden!
vet inte vad det här riktigt hade med ditt fina inlägg att göra... försöker nog hålla ifrån mig konsekvenserna av ditt tävlingstänkande (och hur det relaterar till mitt eget fördömda konkurrenstänkande). hoppas att skrattet och gladheten liksom gör det hela otävligare, för mig blir i alla fall hela livet lite okonkurrensigare av sådant. min NG-fest var också så kul, skratt och glad och så många korta glada "hej hureläget skitbra mitt också" som liksom blev ett nytt tillfälligt naturtillstånd (för man letar ju alltid efter en grund i allt, gör man inte? äh, jag vet, jag gör det och inte alla, men det är också därför jag gör allt som jag gör, i mitt jobb och mitt liv och så, för att upphäva alla grunder... )
kan det vara så att "bra" och dess opposition till "dåligt" är det nya ontochgott-begreppsparet? det borde kanske bytas ut mot något som inte är så värderande. man måste liksom bli lite kristen annars.
(jag vill gärna vara med i något som är bra
undrar vad bra är bara
känns som om jag är det, med i nåt bra)
du är med i det nya bra annars hade det inte varit lika bra.
Hoppas du menar att du nu har en otroligt hög lägstanivå. Om det riktigt dåliga förr var -58 på en helt godtycklig skala så är det riktigt dåliga nu typ 22,6 i så fall är det fantastiskt bra. Hur hög lägstanivå kan man ha egentligen, kan man jämföra sin egen skala med andras, var har kungen sina dåliga dar på skalan t.ex när Silvia säger: Kyngen dy måschte använda toabyrsten när dy bajschat? Frågorna är oändligt många. För att inte flamsa bort ditt nya välbefinnande önskar jag fortsatt trevlig rörelse i den nya riktningen; uppåt/ somebody
bra/dåligt kommer alltid finnas och kommer inte kunna upphävas inuti mig. bra/dåligt sätter spår i kroppen som inte kan glömmas bort även om man(jag) försöker glömma bort kroppen. gottont (eller gont) är inte samma sak, gott är något gott i sig självt, medan bra är relativt.
jag vill upphäva gontet och koncentrera mig på bra/dåligt och bara låta bra/dåligt få konsekvenser för mig och skita i gottont. även om jag är lite kristet lagd.
och du kommer märka vad bra är eller ta reda på det själv.
Skicka en kommentar
<< Home