avkall på avbrott; narcissismen offentligjord!

så jag går till val. jag går och går och går och när jag väl kommer fram är det bara kd:s och sverigedemokraterna som tycker som jag i min speciella hjärtefråga ändå. och nej, jag tycker inte att vi ska avhysa invandrare eller ha morgonbön i skolan, det här handlar om något helt annat. (kan ju ni klura på - HA!)

livsstilstestet visar att jag i allt väsentligt är en folkpartist, medan själva åsiktstestet säger miljöpartist. jag går till val ändå.

när man går till val, som jag gör, har man allas blickar på sig hela tiden. varje steg analyseras av experter, flera stycken är dom, och varje rörelse följs av nyfikna blickar. ni vet hur det är, dom bara väntar på att man ska göra fel. det är nervöst i valtider. allt som nånsin blivit utlovat blir nu synat, och håller det inte, ja, då är man ute ur leken. man tvättar sin smutsiga byk privat, men förr eller senare dyker det upp obehagligheter; folk minns plötsligt snedsteg från förr som sätter outplånliga spår, och själv måste man minnas allt man nånsin sagt och gjort och ha svaren - seriösa, genomtänkta svar - redo. man får inte bli agressiv, nej, det är dåligt, utan bemöta med respekt. det är viktigt med respekt. vara tydlig ha integritet men ändå personlig och tillmötesgående.

man fiskar efter röster, men väljare är ena känsliga typer så här års. de märker med en gång om man inte är genuin. med en gång märker dom det. man är på spänn hela tiden och kopplar av bara i det tysta, en avkoppling som alltid innebär gråt. hur genuint är det egentligen?

det är därför det bara är val var fjärde år. partiledarna kan bara ta så mycket skärskådan som ryms inom en tremånadersperiod ungefär. och dom har ju rena hejaklacksfesten runt sig, olika typer av understödjare och sållare och assistenter. så är det.

men jag är tillbaka här, och valkampanjerna är snart över. det ska bli så skönt. dit längtar jag.