hemligheterdet/caught them all

här skulle det vara en bild. jag har en nämligen en bild på en som spelar ett instrument och den spelar på ett sätt som den blivit tillsagd har jag hört. det hade kunnat bli en anekdot om den. och jag hade kunnat berätta en massa saker, det hade kunnat bli en lång tråd av alltihop eftersom den på bilden spelade i ett band som gjorde en låt som hette likadant som något jag håller på med. det hade jag velat berätta om. jag lyssnar på den låten just nu, den är riktigt bra.

vad det begränsar att vara ohemlig. om jag hade varit hemlig hade jag kunnat berätta.

jag tittar i ett gammalt fotoalbum. jag tittar i ett gammalt fotoalbum. ibland är det som om fotoalbumet tittar tillbaka. man tror att de är fångade på bild men det är jag som är fastnad i fotoalbumet. jag ser fortfarande likadan ut.

vad kan man berätta egentligen? jag sitter ju inne på en massa historier. dom vill ut nu. jag vet inte varför men det är det dom vill.

jag läser dom andras bloggar, dom som vill vara lite halvhemliga jag tänkte det var något mystiskt med det. dom berättar om sitt kärleksliv eller sitt arbetsliv eller sin ångest. jag vill inte det, tänk om mitt arbetsliv läser vad jag skriver? eller mitt kärleksliv? min ångest däremot kan jag lita på helt och fullt, den läser inte nånting alls. den skiter väl i vad jag skriver.

jag borde skriva någon annanstans där ingen känner mig tänker jag då. jag läser ju själv såna bloggar. ju. historierna skulle bli berättade då. kanske gör jag det en dag. eller så skriver jag en låt istället. en låt som inte handlar om att gå vidare utan en som handlar om att stanna kvar.