tyskland - portugal 0-0/röda sten times two

det var ett tält som stod där på röda sten. och som hon ville vara i, så jag tog hennes hund och vi, hunden och jag, gick till det hemliga huset bortanför röda sten som jag redan berättat om och därför inte tänker berätta om igen. och vi gick och vi gick och jag tänkte att det är konstigt hur olika man pratar med olika djur. eller med djur överhuvudtaget. jag pratade litegrann med hunden men den svarade aldrig så till slut tröttnade jag på att prata och vi gick bredvid varandra tysta ett tag.

nästan en timma var vi borta från tältet och när vi kom tillbaka till tältet var det där evenemanget som liksom dragit hundens ägare dit inte över. jag fick binda hunden vid ett staket som såg rangligt ut, lämnade lite godis som tröst eller belöning till hunden och gick in.

först visste jag inte var jag skulle sitta för det var folk överallt som ville titta på en jättestor tv-skärm som var uppspikad på väggen. och jag ville ju inte vara ivägen för någon. jag fick kaffe av hon som äger hunden. runtomkring satt människor som kommenteradde detdär på tv:n. jag kommenterade det inte nånting. efter ett ganska kort tag blev folk som extra uppspelta och sen var det tydligen slut.

fast det fortsatte ändå på något sätt, det kunde jag höra på pratet efteråt, det där pratet som dom andra sysselsatte sig med.

och när jag gick hem ganska nyss förstod jag varför jag aldrig har gillat fotboll: det får mig att känna mig så jävla ensam.