efter allt och röda sten
det är kväll här nu efter en lång promenad till den mystiska stugan bortanför det gamla kvinnofängelset vid röda sten. stugan är egentligen inte så mystisk, det finns en skylt på den som talar om vad den använts och används till. men jag gillar att tänka på den som mystisk. det är liksom så långt ut mot havet man kan komma, och själva vägen dit är krokig. man får klättra lite om man vill, det finns en ranglig liten bro man kan ta sig över.
jag var där förra sommaren med S, vi skulle hitta ett ställe i det varma varma vädret en klippa var det vi skulle hitta där vi kunde ligga och sola och kanske bada. vi gick och gick tills vi inte kunde komma längre, och det var då vi kom till den mystiska stugan. det var så fint och A ringde och sa att hon skulle komma dit till oss och vår klippa.
bäst som vi låg där och solade började det blåsa sådär som det gör på film när något hemskt ska hända men inget hemskt alls hände. till slut började våra handdukar liksom slita sig av blåsten och himlen mörknade (dramatiskt, eller hur?) och vi gissade att det snart skulle börja regna. vilket det gjorde. ganska snart var regndropparna stora som, som, jag vet inte riktigt vad de var stora som, men stora var de, och då fattar ni hur stora de var!
det fanns liksom ingen stans att ta skydd och vi började springa därifrån, mötte A på vägen med cykel (smart) och tog oss genom blåst och regn mot pannhuset. snabbt, så snabbt vi kunde gjorde vi det, men det hjälpte inte för när vi kom fram var vi ändå så blöta så blöta. vi såg en annan på cykel som cyklade skitfort mot pannhuset i ösregnet, men det var för blött så när den skulle bromsa tog inte bromsarna utan den körde rätt in i väggen.
sen satt vi där inne i fiket i fina pannhuset och drack varm kaffe och någon spillde på mig (kanske jag själv) men det gjorde inget det hjälpte ju mot kylan och blöt var jag ändå. jag kommer ihåg att det var så mysigt. vi fick filtar om vi ville.
idag var det inget regn, inga kompisar eller dramatiska händelseutveckligar överhuvudtaget, därav avsaknaden av poäng i den här historien. så jag snodde helt enkelt en gammal poäng av mig själv. precis som jag har gjort till Spontan och härlig . smart, eller hur?
jag var där förra sommaren med S, vi skulle hitta ett ställe i det varma varma vädret en klippa var det vi skulle hitta där vi kunde ligga och sola och kanske bada. vi gick och gick tills vi inte kunde komma längre, och det var då vi kom till den mystiska stugan. det var så fint och A ringde och sa att hon skulle komma dit till oss och vår klippa.
bäst som vi låg där och solade började det blåsa sådär som det gör på film när något hemskt ska hända men inget hemskt alls hände. till slut började våra handdukar liksom slita sig av blåsten och himlen mörknade (dramatiskt, eller hur?) och vi gissade att det snart skulle börja regna. vilket det gjorde. ganska snart var regndropparna stora som, som, jag vet inte riktigt vad de var stora som, men stora var de, och då fattar ni hur stora de var!
det fanns liksom ingen stans att ta skydd och vi började springa därifrån, mötte A på vägen med cykel (smart) och tog oss genom blåst och regn mot pannhuset. snabbt, så snabbt vi kunde gjorde vi det, men det hjälpte inte för när vi kom fram var vi ändå så blöta så blöta. vi såg en annan på cykel som cyklade skitfort mot pannhuset i ösregnet, men det var för blött så när den skulle bromsa tog inte bromsarna utan den körde rätt in i väggen.
sen satt vi där inne i fiket i fina pannhuset och drack varm kaffe och någon spillde på mig (kanske jag själv) men det gjorde inget det hjälpte ju mot kylan och blöt var jag ändå. jag kommer ihåg att det var så mysigt. vi fick filtar om vi ville.
idag var det inget regn, inga kompisar eller dramatiska händelseutveckligar överhuvudtaget, därav avsaknaden av poäng i den här historien. så jag snodde helt enkelt en gammal poäng av mig själv. precis som jag har gjort till Spontan och härlig . smart, eller hur?
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home