I never felt magic grace like this

det är något visst med nostalgin när den sätter sig i kroppen. den gör mig mer mottaglig för allt möjligt annat. den satte sig just och det känns så bra. den sitter bra där.

det är något visst med saker som gör mig hudlös och innesluten i något varmt och sakta och snällt. som nu, nu gör jag mig själv sådär hudlös.

jag önskar att jag kunde stanna i det här tillståndet. man kanske kan? kroppen vet ju vad den behöver, och detta behöver den verkligen. jag tar med mig det och mina två favoritkroppar F och J till havet som inte ligger så jättelångt bort. det blir bra. det blir så bra.

och shit! nu lyssnar jag på våran gamla brian adams-låt som heter you break my heart och gåshud på hela kroppen får jag. ja, jävlar vad bra vi är!